En matmissbrukares kamp

Dag 10 Tiden som nybliven mamma

Dag 11 En läsare ger sig till känna

 

Det var självklart en otrolig upplevelse att bli mamma. Det går inte riktigt att beskriva. Men samtidigt handlar denna blogg inte om att vara mamma utan om att leva med min problemtik och vara mamma. Till en början var jag iaf inte alls intresserad av godsaker. Jag hade med mig godis till BB, jag planerade att äta Plopp när jag låg på förlossningen. Passande va? ;) Men så blev det inte, jag var absolut inte sugen och det hela gick lite fortare än väntat.

 

När jag kom hem så handlade det bara om att få i sig näring. Som jag skrev tidigare så gick jag ner alla 10 gravidkilon på fyra dagar och efter det rullade det av några kilon till. Jag var hög på hur lätt det gick! Hur som helst hade jag fokus på annat än att äta godsaker och det tog lång tid innan jag öppnade den där ploppåsen. Med tiden kom tyvärr behovet tillbaka. Kanske berodde det också på att jag var i en helt ny sist och kände mig lite maktlös. Jag har faktiskt ingen bild av när jag började men en tydlig bild är att jag köper godis efter påsk. Min närbutik reade nämligen ut några påskägg med godis och varje gång jag var där köpte jag ett påskägg. Jag tror att jag köpte upp alla dom hade, en i taget. Jag vet att jag smugglade undan papper både här och där. Min kille hittade massor med godispapper när han skulle tömma blöjhinken... pinsamt och sorgligt.

 

Just då tror jag inte att jag börjat med att försöka säga till mig själv att jag inte borde äta med tanke på min bebis. Problemet blev att jag upptäckte att jag typ kunde äta hur mycket som helst utan att det gav resultat på vågen! Jag åt så mycket skit men inget hände, ibland gick jag till och med ner! Ammningen måste alltså ha gett en jäkla skjuts åt förbränningen. Så förstå om jag då skött mig! Jag hade förmodligen kunnat gå ner massor i vikt. Jag blir så ledsen när jag tänker på det. Jag märkte vecka efter vecka att mitt dåliga leverne inte gav någon negativ effekt på vågen och varför skulle jag då sluta?... så gick tankarna. Förstå att då var min bebis enda matkälla jag! Och jag satt och tryckte i mig socker! Fy fan!

 

Jag blir så ledsen, hur kunde jag göra så mot honom.

 

Tiden med amning tog slut och det var då jag insåg att snålskjutsen var över. Tillbaka till verkligheten. Det går inte att gå tillbaka i tiden och göra annorlunda. Jag kan bara hoppas att allt socker inte gav några negativa effekter som överfördes till det mest värdefulla jag har.