En matmissbrukares kamp

Här får ni läsa om min kamp mot övervikt, hetsätning, överätning och ja, mot mitt "missbruk" helt enkelt. Jag har genom åren haft hjälp av både ätstörningsmottagning, viktminskningskurser, dietister, kosttrådgivare och PT. Jag har kommit en bra bit på vägen men kampen är ständigt pågående! Just nu tar jag hjälp av min PT som följer min kost via instagram!

Hur känns det för er?

Jag måste fråga en sak. Det handlar om hetsätning och ångest. När man pratar om beteendet kopplat till ett skevt ätmönster talar man ofta om att hetsätningar resulterar i resulterar i ångest. Är det så för er?

 

T.ex. man mår dåligt, känner att livet är värdelöst, man köper godis för att döva smärtan. Det känns bättre en liten stund och sedan kommer ångesten tillbaka som en boomerang.

 

För mig är det nämligen inte riktigt så. Anledningen till att jag äter kan vara precis vad som helst och ingenting. Men det är inte riktigt det jag vill reda i nu. Jag undrar som sagt vad som händer när ni hetsäter och efteråt? När jag gick hos min kontakt på ätstörningsmottagningen sa hon ungefär "efter att man hetsätit får man ännu mer ångest". Men så är det inte för mig! När jag äter känner jag mig pigg och motiverad! I samma sekund som jag trycker munnen full av godis tänker jag på hur jag ska till gymmet imorgon. Jag tänker att från och med nu kommer jag att vara stark, jag kommer att fixa det här. Helt vrickat, både tankesättet att något magiskt från och med nu ska göra att jag klarar av att stå emot godsakerna och kommer att ta mig till gymmet. Men det känns även underligt att jag inte får ångest. Jag mår inte dåligt över att jag tryckt i min massor med godis en kväll. Det är som glömt och förlåtet för från och med nu är jag starkare! Vilket aldrig är sant för dagen efter står jag på affären med nya godispåsar i handen och sedan samma visa igen, jag trycker i min nya godispåsar och är övertygad om att jag är lika stark och motiverad igen!

 

Snälla, berätta hur det är för er?

 

Har det här blivit ännu ett stört mönster. Mår jag bra av känslan att motivation och styrka? Är godiset och dessa känslor ett sätt att döva den egentliga ångesten?

 

 

Jag känner inte heller någon direkt ångest direkt efter när jag har ätit utan ångest kommer när jag tränar då jag inser hur mycket jag förstört för mig då jag under träningen kan känna mig fet och osmidig.
Just nu har jag faktiskt kontroll över mitt ätande just för att jag dokumenterar och ser hur det överskrider. Jag tror inte att det är så enkelt att och att det är på ett vis för jag kan också äta av alla möjliga orsaker.

Inte för att mitt svar kanske gav så mycket men du är inte ensam om att inte få ångest direkt efteråt och heller inte ensam att äta av alla möjliga anledningar.

När jag äter tex godis eller chips som faktiskt har varit största bördan, så känner jag dom första timmarna att "jag unnar mig" de där, jag hittar på ursäkter för att få äta. Ångesten kommer ett par timmar senare samtidigt som illamåendet kommer, vilket det gör varje gång jag äter nåt med socker eller för fett. Ändå sitter man och trycker i sig. Jag kan tillexempel sitta framför biggest loser och skrika på dom att dom är lata och att dom borde klara fler burpies tillexempel, medans jag själv sitter och äter kladdkaka. Det hände igår. Min ursäkt var då att hormonerna flippar då mensen är på besök. Det va min ursäkt igår. Idag - idag fanns det ju kvar av kladdkakan, så en bit efter maten idag gjorde inget, för jag hade ju tränat idag ( säger min inre röst ).. Helt sjukt hur man tänker. Men det är nog ett tecken på att man faktiskt inte är frisk. Så jag förstår dig <3

Jag är också väldigt motiverad medan jag äter, "det här är den sista, nu börjar mitt nya liv", problemet är väl att det för mig är väldigt sällan den sista faktiskt blir den sista.. jag är väldigt allt eller inget och börjar jag inse att jag är väldigt mycket mer känslig för vad folk tycker om mig än jag har varit innan, på ett sätt är det väl bra för det borde ju betyda att jag börjar montera ner mina murar som jag byggt upp men samtidigt är det otroligt jobbigt att hantera att människor som jag tycker om inte tycker om mig.. bara jag skriver det funderar jag på vart närmaste godis finns trots att jag precis satt med "den sista" snickersen...

jag får inte heller ångest, eller kanske i vissa situationer men oftast inte. Jag kan trycka i mig mer än vanligt ibland när jag känner mig extra motiverad och tänker att jag ska köra en sista ätning innan jag börjar starkt. Jag önskar att jag hade ångest istället....

Vad räknar man som hetsätning? Vad är definitionen? När jag tänker på ordet så är det när man frossar o bara äter o äter o äter, eller har jag fel... För isf hetsäter jag nog inte...
Skulle nog kalla mitt för "impulsätande" vilket innebär en oplanerad men begränsad mängd ätande.

Min ångest kommer oftast under ätandet, t ex om jag köpt en dubbeldajm så smäller jag i mig den första utan att tänka (o knappt tugga) och när jag börjar på den andra så kommer ångesten samtidigt som illamåendet....
När jag äter mat får jag nästan aldrig ångest men det är därför att jag oftast äter BRA mat - mitt bekymmer är sötsakerna :-(
Jag tänker inte att jag ska kompensera det med t ex träning utan jag tänker oftast att "okej, nu har det skett - nu går vi vidare". Inte så sunt kanske men så funkar min hjärna....

Oj vad jag känner igen mig vännen, har inte orkat läsa bloggar på väldigt länge men nu är jag här och tittar till dig <3 kram