En matmissbrukares kamp

Här får ni läsa om min kamp mot övervikt, hetsätning, överätning och ja, mot mitt "missbruk" helt enkelt. Jag har genom åren haft hjälp av både ätstörningsmottagning, viktminskningskurser, dietister, kosttrådgivare och PT. Jag har kommit en bra bit på vägen men kampen är ständigt pågående! Just nu tar jag hjälp av min PT som följer min kost via instagram!

Veckans resultat

Det går verkligen inge bra! + 1,7 kg den här veckan! Jag är halvt förlorad...

 

Jag gör ansatser till att vända på situationen men sedan tillåter jag mig själv att falla tillbaka direkt! Jag fyller hemmet med frukt och tänker att på kvällen kan jag äta hur mycket fruktsallad jag vill. Men på något sätt finns det alltid annat hemma och frukten får ligga och ruttna. Seriöst alltså!? Det är helt sjukt!

 

Min sambo sa något klokt häromdagen när vi satt och "moffade" godis. Han sa "du vet att vi tar tid från vårt barn när vi gör såhär". Jag tänkte att han menade att vi tar tid för att vi blir trötta, slöa och oengagerade av allt vi stoppar i oss. Men han tänkte större än så. Han menade att vi kapar tid av vårt liv vilket betyder att vi kapar tid från vårt barn.... intressant tanke. Det är ju faktiskt helt sant!

 

Jag kan heller inte förstå att jag stoppar i mig denna skit när jag har ett litet liv i magen! Allt jag stoppar i mig går ju direkt vidare till bebisen! Nu kanske ni målar upp riktiga katastrofbilder av hur jag äter och så illa tror jag iofs inte att det är. Jag äter oftast bra frukost/lunch/middag men det är allt annat. Bjuds det på fika på jobbet är jag där direkt och tar mest! Jag tar varje tillfälle i akt till att bjuda andra på fika när jag är ledig och jag gör gärna lite onyttiga middagar på helgen. Det har även hänt att jag återfallit i eländet att göra sockerkaksblandning och äter... Ni hör ju själva! Jag är patetisk!

 

Men visst, det sista som lämnar människan är väl hoppet. Jag tror seriöst att jag äter för lite på dagarna och det är en av anledningarna till att jag faller dit på kvällarna. Jag har även låtit "sockermonstret" komma in i mitt liv igen och han måste ut!!!

 

En ny vecka och nya möjligheter...

 

Här kommer veckans vågbild och magbild, nu i v 30

 

 

Åh den där känslan att man bara inte lyckas få till det där med att skippa all skit. Jag hade en period då jag tryckte i mig en hel ben & jerry's flera gånger i veckan. Fredagsmys med flera chipssorter och dipp minst en gång i veckan osv. Jag trodde faktiskt att jag aldrig skulle vända. För min del blev allt mycket bättre för drygt ett år sen då jag började springa, på nåt sätt hjälpte det maten också. Sen har jag ju haft faser sen dess också men aldrig så illa. Och nu när jag börjat på gym blev det ju galet bra så jag tror man måste hitta Sin motivation. För mig var det att börja träna, vilket jag själv aldrig ens trodde jag skulle vilja göra någonsin. Så den där motivationen lurar säkert runt hörnet. Men utan den är det så jävla svårt att tacka nej till allt gott, varför måste det vara så jävla gott och varför mår man så himla bra just där och då...

Du är inte ett dugg patetisk!! Du hamnar i gamla vanor, precis som vi andra.... Tyvärr händer det många av oss, för ofta :-(
Men alla tillfällen vi gör BRA val är bevis på att vi iaf är på rätt väg, även om det går långsamt.
Vi hade ju kunnat släppa ALLA hämningar o gjort dåliga val, men det gör vi ju inte!
Kämpa på, kram ♥