En matmissbrukares kamp

Jippie!! Äntligen väger jag under 89!! Jag är riktigt glad!! Tänk nu bara om min kompis skulle kunna se något när vi träffas till helgen, tänk om hon kunde titta på mig och lägga huvudet på sned och säga de magiska orden "har du gått ner i vikt?" Men jag tror faktiskt inte att hon kommer göra det. För sanningen är att jag inte tränat på evigheter och jag har ju jojjat rätt rejällt med vikten.

Ursäkta den suddiga bilden men jag blev ju helt exalterad!!

Imorse visade vågen faktiskt 89,1 kg!! Helt sjukt, prisa Gud! Däremot så var jag helt skakig imorse, jag mådde verkligen pyton och var helt svag. Men, men vad gör man inte för att gå ner i vikt? Däremot bävar jag redan för helgen då vi ska åka iväg till en stuga och träffa ett par kompisar och... ja... äta gott och ha det gott! Jag pratade med henne i telefonen ikväll och hon sa att vi skulle köpa GODIS (jag tänkte nej, nej kan vi inte strunta i det för jag kan inte kontrollera mig!!!). 

Egentligen är det väl inte så bra att slitas fram och tillbaka mellan godsaker och LCHF, jag tror det är rätt påfrestande för kroppen. Men vad fan ska jag göra då? Gömma mig under en sten tills vikten är borta? Nej nu säger ni - "du kan träffa andra men välj bort det som inte är bra för dig och inte gynnar din viktnedgång". Ja men tänk om jag inte kan det då? Tänk om jag inte har den förmågan?

Tänk att en underbart mysig helg ska kännas så jobbig, till och med så jobbig att jag tillåter mig tanken att fundera över att banga...

Igårkväll var det smått kaotiskt här hemma. Jag har så jäkla mycket runt mig just nu så jag tror nästan att jag spyr. Igår tänkte jag göra en god och rätt LCHF-godkänd efterrätt men jag hade ju inte alla ingredienser så jag improviserade lite och... det blev inte bra! Det var bland det läskigaste jag ätit. Jag blandade i alldeles för mycket vaniljpulver och sukrin så skiten var knappt ätbar! Istället mixade jag ihop blåbär, hallon, liiiiite sukrin och yoghurt, o vips så hade jag en toppengod efterrätt!

Nu ser jag verkligen inte fram emot veckan som jag har framför mig. Jag har jobbat 4 av 8 dagar så imorn är det bara in i dimman igen. Efter jobbet har jag en nagelkund också och det värmer inte mitt hjärta!!! Tänk att jag tycker så illa om att göra naglar, det ger mig magont men ändå gör jag det. Jag har så lite tro på mig själv! Jag tycker aldrig att de blir tillräckligt bra och är jätteorolig att kunden går härifrån missnöjd och med dåliga naglar som kommer brytas så fort de går utanför dörren.

Tänk att jag ändå utsätter mig för detta? Kanske för att jag har sån ångest för att jag lagt en halv förmögenhet på en utbildning som det aldrig blev något av...

Vad fan fattas det i min kropp?! Sitter här nu efter jobbet och drömmer om godsaker!! Letar LCHF på massor med gott. Shit, jag är inte frisk, jag vet fan inte vad jag ska göra.

Jag funderade igår över varför det blev som det blev. Jag tror följande:
1. Jag hade inte skött maten jättebra, struntade i ett mellanmål.
2. Jag började och tog den första förödande tuggan.
3. Jag håller allmänt på o "tänder av" från sockret och gör mig, typ knäpp

Fan, jag skäms! Usch va jag skäms! Jag klarade inte denna dag. Jobbade i köket och det fanns äppelpaj kvar. Jag var där och nallade lite... och sen lite till. Sen insåg jag att jag var tvungen att slänga den för att få plats med ny mat så jag hällde vaniljsås direkt i den stora formen och åt. Visserligen blev det nog inte så mycket för snart sprutade jag vatten över allt så att jag inte skulle kunna fortsätta. Sen kom jag hem och var uppe i varv och ville verkligen baka bröd. Dumt, dumt dumt! Jag är inte galen i brödet i sig men degen... det slank ner alldeles för mycket deg. Efter det var jakten igång, "har jag inte gott hemma?" Jo visst hade jag det. Jag hade köpt 2 förpackning med choklad till min mormor men nu fick en styka med. FY FAN VAD JAG ÄR PINSAM!!!

Är det inte otroligt så säg?! Jag är jätteglad och dagen har speglats av en helt annan glöd! Nu känner jag allt att motivationen ökar! HERE WE GO!!! (men visst är jag medveten om att det bara är vatten som försvunnit men so what? Jag är glad iaf, jag <3 LCHF)

Aj, aj! Imorse ställde jag mig på vågen och det var ingen vacker syn! Hur tusan kan jag ha gått upp så mycket på dessa dagar?! Jag var riktigt nära 88 kg innan jag åkte och nu, ja nu ser nu ju vad som står på vågen!

Men i övrigt så har jag faktiskt klarat mig på LCHF-kost idag. Det var allt lite tufft och jag drömde om att åka hem och ge mig hän åt en stor Ben&Jerrys men nej, jag klarade det. En dag på vägen bort från missbruket!!

Nu är jag hemma igen och nu får det fan vara nog på skiten! Shit vad jag har ätit!! Tyvärr fortsatte jag hela dagen igår och idag. MEN!! Imorn ska det fan vara nog med det. Då ska jag iaf börja jobba och då är det lite lättare att sköta sig. Däremot är jag helt livrädd för vågen. Jag har vägt mig lite då och då men aldrig direkt på morgonen som jag brukar göra. Alltså vet jag inte hur illa det står till. Men jag lovar att det är illa!

Tänk att jag är så sjuk, totalt vrickad faktiskt. Jag är så galen i att äta så det finns inte. De första dagarna på semestern kände jag i princip panik för jag inte hade något godis till hands! I början försökte jag med LCHF men det var lite krångligt och jag ville ju också äta allt gott som de andra åt! Så snart var jag istället värre än alla andra och vräkte i mig som den galning jag är!

Ja, ja, frågan är om jag ska ha modet att ställa mig på vågen imornbitti innan jobbet.

Imorn flyger vi hemåt igen. Jag undrar hur många dagar det tar innan jag kommer på banan igen. Jag har en plan att jag ska vara stenhård fram till sista aug när vi ska åka på en weekend med ett par kompisar och jag hoppas verkligen att jag klarar det! Det skulle verkligen vara jätteroligt om hon kunde se skillnad på mig, om hon kunde se att jag gått ner i vikt! Men då är det väl iofs en förutsättning att jag faktiskt har gått ner i vikt!!

Ja, ja nu väntar vi iaf på leverans av kinamat, MUMS!

Dom kloka valen har minskat drastisk. Men jag försökte ju iaf. Tur i oturen att semestern närmar sig sitt slut eftersom mitt sunda förnuft verkar ha flygit ut genom fönstret.

Men det har och är riktigt kul att vara här och jag vill egentligen inte åka hem på måndag. Men verkligheten närmar sig och allt vad det innebär. Det är mycket som ska ordnas och fixas och även maten!!!! Jag har t.ex. anmält mig till en viktminskningskurs... jo jag vet... det kanske inte är smart... men jag kan ju alltid dra mig ur i så fall. Men som det ser ut i dagsläget så tror jag att det kan vara bra.

Då befinner man sig i utomlandet. Maten går sådär men till och från så gör jag kloka val. Men idag fick jag allt ett litet bryt. Det blev inte av att jag köpte något godis och när jag kom hem så ville jag verkligen ha godis. Hur jäkla jobbigt blir det inte då? Det blir ju verkligen en riktig fix idé då!! Har jag inte den kontrollen att jag har tillgång till godis om jag vill så får jag fan panik! Det är faktiskt läskigt vilken makt godiset har över mig. Däremot så lyckades jag få choklad av min kompis som jag ska köpa tillbaka imorn. Så när jag väl fick kontroll över den chokladbiten så lugnade jag ner mig.

Suck för mig.

Usch vad jag har varit dålig på att skriva de senaste dagarna. Men ibland har man liksom inget att skriva om. Men idag ska jag iaf skriva att jag är så otroligt stolt över mig själv som var i affären igår och var riktigt sugen, men jag tog mig samman och gick förbi godisavdelningen. JIPPIE!!!

För övrigt så gjorde jag något annat riktigt stort igår! Jag sa upp mig från mitt jobb! Ja alltså det som jag varit tjänsledig ifrån i 4 år och tanken var att jag skulle börja i september. Men jag har bestämt mig för att vara modig och kasta mig ut. Det verkar som att det kan lösa sig med timmar och så inom mitt nya jobb så jag kör! Jag kör så det ryker, för visst måste man våga för att vinna!!

Idag så ska jag och killen ut och resa, shit va spännande. Vi är inte så haj på sånt här men idag ska vi flyga för allt vad vingarna håller, önska oss lycka till!

Jag vet att det är såhär anorektiker ser sig själva. Men jag ser mig tametusan på samma sätt, fast tvärtom. Jag fattar inte hur stort det i spegeln faktiskt är. Jag inbillar mig att jag är rätt tajt runt magen men det är jag ju verkligen inte längre!! Dom extra kilon jag släpar runt på förstör verkligen så mycket! Tänk bara va 5 kg skulle kunna göra för skillnad!!!

Men, men jag ska inte känna någon stress, inget blir bättre av det.

Igår tog jag mig faktiskt i kragen och var iväg och tränade. Sedan åkte jag till min syster där jag och mamma gick ut i skogen och plockade svamp och fakiskt lite blåbär. Det var mysigt att bara få umgås lite med min mamma!

På kvällen var vi ute på middag med ett par kompisar, jag klarade middagen rätt bra men sen åkte vi hem till dom efteråt och det blev vin och choklad. Däremot så lyckades jag avstyra att dom tänkte bjuda på marängswiss!

Idag hade jag verkligen hoppats på att vågen skulle visa under 89 men icke, 89,1 kg. Men jag tror säkert att den hade visat under 89 om det inte var för gårdagens dumheter!

Här är iaf jag i gymtagen!

Igår hände faktiskt något dumt... igen. Jag är så jäkla korkad o ja, va fan lär man sig aldrig för?

Jag börjar lite mitt i storyn. Jag var faktiskt hos fittdoktorn och det var ytterst obehagligt. Det var dags för ett sånt där cellprov och jag var kinkig som ett litet barn. Men min kille var faktiskt med som stöd, alltså inte i rummet, men utanför. Efter det skulle vi shoppa lite på apoteket och då finns det en liiiiten liiiten mörk chokladbit och den tycker jag att jag är värd, den får jag till och med köpa för min kille! Mumsar i mig den och allt är lugnt. Tillbaka på jobbet så ligger den en marabou med daim på fikabordet och jag brukar inte äta när sånt bjuds men denna dag gjorde det ändå! Tog först 2 bitar och sen en bit till. Kände mig rätt dum, det var faktiskt inte speciellt gott heller om jag jämförde med den mörka chokladen.

När jag kom hem så inser jag att jag har en stor chokladkaka 85% som jag har tänkt att spara till bakning. Jag köpte den dagen innan när jag var på hälsokost och köpte medicament till min förkylda pojkvän. Men efter att ha vandrat av och ann här hemma så började jag mumsa, och mumsa. Självklart åt jag upp hela en och kände mig rätt dum.

Varför köper jag hem saker som jag inte kan hantera, jag är ju fan hopplös!! Och hur tror jag att jag ska komma någonstans när jag gör såhär? Att bara snurra runt 90 strecket känns som min livsdom.

Tänk när jag vägde som minst... jag kommer ihåg att jag stod framför spegeln och inte riktigt förstod vad jag såg i spegeln. Det var ju alltid lite för mycket här och lite för mycket där. Sen kände jag inte riktigt igen min kropp heller, det såg ju inte ut som jag. Jag tror att det här med insikt över hur man egentligen ser ut är ett rätt stort problem. Nu inser jag säkert inte hur stor jag faktiskt är! Jag tar nog på mig kläder och tror inte att min feta mage putar så mycket eller att groparna i låren inte syns genom leggingsen.

Första gången jag gick ner i vikt så gick det så otroligt fort och jag kan säga att det var inte sunt! Mitt huvud hängde verkligen inte med och i mina ögon var jag fortfarande den där feta tjejen. Jag tror att jag skrivit om det förut men jag vägrade ju bland annat spegla mig i samma spegel som min kompis för då skulle jag ju bara se hur tjock jag var jämfört med henne. En blöt kväll så tog jag iaf mod till mig o så stod jag där bredvid henne och!! Det var ju typ ingen skillnad på oss, jag tappade hakan! En annan gång så var hemma hos Mamma och lillasyster och jag vet inte varför men jag fick för mig att prova ett par av hennes byxor jag kunde ha dom! Både hon och jag gjorde stora ögon! Hon var ju den långa smala lillasystern och jag den korta tjocka storasystern!

Ja, så kan det vara när inte hjärna och kropp händer med i svängarna och svängarna kan ju uppenbarligen gå åt både det ena och det andra hållet!!!

Hua, hua abstinens, absitens. Dagen har varit tuff och jag är riktigt stolt som var i affären efter jobbet och INTE köpte choklad! Tankarna snurrade runt runt och jag tänkte "jag kan ju bara köpa en liiiten bit mörk choklad, det måste väl vara okej, det är jag väl värd" Men nej, jag köpte inget! Imorse visade vågen under 90 igen och det får gärna fortsätta så om ni frågar mig!

Däremot så gjorde jag en sån där tråkig sak idag, jag tackade nej till fika hos min syster ikväll för jag kände att jag inte klarar av den frestelsen. Fegt men sant.

Men kämpa, kämpa, kampen går vidare mot en finare, friskare och piggare kropp och själ!

Dagen gick ju förbi utan någon större katastrof så magkänslan får ge vika för verkligheten.

Men redan imorse var jag så jävla sugen på att bara ge mig på något gott. Men jag har klarat hela dagen och är riktigt stolt. Tänk att redan på måndagen är jag på banan igen. Däremot vill jag påpeka att helgen inte har varit någon katastrof, bara sådär lagomt onyttigt.

Däremot så funderar jag på en sak... på att gå en viktminskningskurs... ja eller vad de nu är. Kanske är det dumt, jag vet inte. Men det skulle kännas så skönt att ha någon som sparkar en i arslet, som ser till att saker och ting blir gjort... eller nja så funkar det ju inte men jag tror att det skulle underlätta. Men jag vet inte. Jag kanske får börja med att  ringa och kolla om det finns plats. Kursen bygger hur som helst på Isodieten och det tycker jag inte låter alltför dumt... men jag vet inte det heller...

Jag har en sån jäkla dålig känsla i kroppen. Jag vet inte vad det beror på men morgondagen ger mig lite ångest så kanske är det därför. Imorn ska jag arbeta på ett ställe som jag inte arbetat förut och kanske är det därför.

Usch, jag vill inte känna såhär!!

Igår var jag faktiskt ute och åt med ett gäng från jobbet. Jag var riktigt osugen men tog mig i kragen och det blev ju jättelyckat! Jag är stolt över mig själv som endast drack rödvin och beställde in kött och grönsaker, däremot "råkade" jag köpa ett par remmar på stan när vi vandrade runt och det väl inte så smart, men jag är stolt ändå.

Det var en intressant kväll på så vis att det utspelade sig ett intressant scenario! En av sommarvikarierna är av en lite speciell modell. Hon är lång, smal, silikonbröst, platinablond, extensions, svartmålade ögonbryn, piercing i underläppen svart kort klänning, höga svarta stövlar och är 35 år. Vi kan kalla henna Anna. Hon har hängt en hel del med en kille på jobbet, vi kan kalla honom Peter. De har varit ute och lunchat o så. Igår satt de bredvid varandra och han tog varje chans till att komma närmre. När vi skulle gå vidare så gick de tillsammans och snart var de omslingrade och höll varandra i handen, båda är gifta!!!!

Jag och en annan tjej, vi kan kalla henne Sara diskuterade det hela och sa att hon är ju allt en kille vill ha! Det är ju det där killar gillar! Det är sådär våra killar vill att vi ska klä oss! Sen vek vi oss av skratt när vi tänkte på hur de skulle se ut! Däremot så tänkte jag vidare på det hela. Den här killen sa flera gånger att han tycker att Sara är skitcool. Och jag tror att Anna är en sån tjej som alla killar vill ha, men det är en sån tjej som Carro som de gifter sig med.

Hur kvällen slutade vet vi inte för jag och Sara drog hemåt. Men i ärligheten namn så tycker jag att det hela är rätt pinsamt!

(Obs, det är inte tjejen på bilden som det skrivs om i texten) ;P

Gårdagen var en riktig kamp! MEN JAG KLARADE DET!! 

Det är verkligen bäst att hålla sig borta från godis och allmäna kolhydrater men tänk att det ska vara så svårt att få in i skallen!

Nu har läst ikapp lite på andra viktbloggar och det är så härligt och se o läsa om alla motiverade bloggare!! Tänk att det finns så mycket kämparglöd och engagemang!! Men jag får inte glömma att vi alla är olika, ibland går det bättre och ibland går det sämre.

Vågen visar 90,5 så det är +1,5 kg men det är verkligen inte speciellt konstig!

Nej, nya tag, varje dag <3

Förlåt mig... jag klarade det inte...

När jag kom hem var jag så jävla sugen och hungrig och killen var inte klar med maten. Abstinensen idag har varit skitsvår och när han gick på toa så såg jag chokladen som jag köpt till mormor och svärmor. Jag såg dock 3 chokladkakakor och tänkte "varför har jag köpt 3?" Jag började genast äta på den ena och under kvällen har jag alltså tryckt i mig 250 g choklad. Detta utan att min kille märkt något, jag är uppenbarligen en expert på att smyga, gömma och ljuga.

Jag hoppas verkligen att jag kan låta bli de 2 chokladkakorna som är kvar.

O snälla, snälla, snälla ge mig styrkan att klara morgondagen!!

Ja, aj, aj, aj så det kan gå när man släpper kontrollen. Jag måste säga att jag skött mig rätt okej under helgen men idag när jag har varit hemma så blev det totalt kaos.

Vinegum till frukost
En kartong vindruvor
Pannkakor och sylt till lunch
Spagetti, bacon och ketshup till middag
En stor förpackning Ben&Jerrys
Massor med Riesen

Det känns jävligt surt men jag är hoppfull (som alltid) morgondagen är planerad så nu väntar några svåra dagars avgiftning.

Men jag såg ju faktiskt att jag gått ner i vikt nu på båten och jag vet hur bra det känns att bli av med sockersuget. Så påt imorn bara!!! HERE I GO AGAIN!!