En matmissbrukares kamp

Då har denna dag gått. Inget godis på hela dagen, men vad hjälper det när jag åt pannkakor så det nästan sprutade ur öronen till lunch? Till kvällen så var jag iaf på ett av mina tjockispass och jäklar vad jag körde hårt!! Jag förbrännde knappast alla pannkakor men en hel del av dem iaf! Jag är glad att jag gick med i den här kursen, den får mig iaf iväg och på träning!!

Kände mig sur och less när jag kom hem från jobbet. Det bara kliade i fingrarna och jag gick från kylskåp till frys och till skåpen men det fanns inte något onyttigt så långt ögat kunde nå! Så, jag frossade i mig 2 clementiner och ett äpple istället, och det var ju ingen katastrof tycker jag!

Men jag är så less på det här med matlagning! Allt känns så komplicerat, eller skittråkigt! Så, vad blir resultatet? Jo när killen kommer hem så går vi ut och äter. Jag tar en hamburgertallrik, inte världens bästa val, jag vet men ändå! Jag njöt verkligen och den gjorde mig mätt och belåten! Efter det fick jag faktiskt med mig killen till kyrkan för en sinnesro gudstjänst och det var jättehärligt!! Så nu har jag laddat med lite andlighet och har klarat mig utan godis denna kväll!!!

Jag fick mig allt ett gott skratt när jag läste Elins kommentar. Och nej, på mitt gym finns det inget som heter tjockisaerobics men vi  i ”kom i form kursen” har egna pass och då kan man ju kalla det för tjockisträning och ikväll var det alltså tjockisaerobics.

Men jag är stolt över att jag släpade mig dit, däremot är jag inte stolt över att den stora kropp som vajar fram i spegeln! Men det är inte mitt enda problem, jag inser att jag noll koordination! Hur gick det här till? Jag som gick på dans när jag var liten? Var jag den där som aldrig hängde med och förstörde alla uppvisningar? Och jag som alltid tyckt det är så kul att dansa på krogen, har alla noterat hur min överkropp och underkropp rör sig helt okoordinerade i förhållande till varandra?

Det känns inte helt lätt det här, och sen är det en sak som verkligen knager i mitt huvud när det gäller detta… och det är att min kompis kommer att ha ett danspass för oss längre fram… och jag har konsekvent undvikit hennes pass… hur ska detta gå? Det får jag diskutera i ett annat inlägg.

Kunde den här tjejen dansa en gång i tiden? – 20 kg verkade iaf göra det hela lite roligare.

JAG ÄR VANSINNIG! JAG SKREV PRECIS ETT RIKTIGT LÅNG INLÄGG RAKT FRÅN MITT HJÄRTA OCH VAD HÄNDER? JO DET FÖRSVINNER! FAN FAN FAAANNN TILLÅTER JAG MIG ATT SKRIVA OM DET!!!!!!

Det här med ledighet går sådär. Jag låg i soffan imorse och bara myste och då ringer såklart jobbet. Så det var bara att pallra sig iväg. Tänk va jag drömmer om att bara få vara hemma och MYYYYSA!

Idag är jag heller inte speciellt sugen på att blogga så jag lämnar de väl där. Hoppas på mer blogglust imorn.

Tjing

Nu har jag varit på min första träff på "kom i form kursen". Först var det lite snack och sen var det ett aerobics pass. Jag tappade hakan direkt, jag hatar ju aerobics och har noll koordination! Men sanningen är att med ett lättare pass, bara likvärdiga flodhästar på golvet och en helt underbar tränare så gick det ju jättebra! Men visst var det allldeles tydligt att passet var väldigt enkelt för vår skull. Men va tusan, det behöver man ju! Man vill inte känna att passet är för tufft och svårt för att man ska klara det, då är det ju inte kul! Nej så det här med tjockisträning kommer nog att bli kanon. För jag kan faktiskt inte nog beskriva hur skönt det var att träna i en liten grupp med andra i större storlek. Tränaren sa att vi inte skulle vara rädda för att se oss i spegeln men shit! Jag vågade knappt titta dit, jag höll blicken på hennaeoch gömde mig bakom tjejen framöver!

Men jag gjorde det iaf, nu är jag på g!! Träningen är igångkickad och imorn blir det konditionstes och kroppsanalys! Det ni!!

I dom här skönheterna stapplade jag fram i Stockholmsnatten igår! Dom är så fina så jag blir alldeles kär! Däremot är de inte helt lätta och gå i och... jag hoppas att jag inte gick alltför illa... för helt ärligt så är det inte vackert när man inte kan gå i högklackat. Hur som helst så har det blivit svårare med åren (för jag är ju så gammal). Förr glassade man runt i högklackat som inget men nu tar fötterna rätt mycket stryk av det! Mitt mål är ju att jag ska ha dessa när vi ska ut och äta med jobbet framöver och då ska jag glida fram som en gudinna! Planen nu är då kanske att ta en promenad runt kvarteret i dessa ungefär en gång varannan dag. Kanske känns dom som joggingskor om några veckor då?! ;)