En matmissbrukares kamp

Jag kan informera er om att jag nu är en stolt tvåbarnsmor och allt har gått bra! Förlossningen gick helt otroligt bra! 

Hur som helst så ska jag skriva ett blogginlägg framöver för att uppdatera er som undrar över hur läget är och har varit.  Men nu vill jag bara informera er om att jag kommer att köra vidare på Instagram. 

Jag heter kampenner och där kämpar jag vidare med min övervikt och mina "inre demoner". Följ mig gärna där! 

Ni kanske tror att jag gett upp vikten eller fött barn men så är det inte. Jag har stadigt gått upp i vikt men jag har också troget tagit mina vågbilder. Jag blir verkligen rädd för mig själv! Räknar jag på det riskerar jag att gå upp närmare 17 kg den här graviditeten! Jag vet inte hur stor chansen är att viktuppgången stannar av nu mot slutet... eller jag kanske ska formulera mig och skriva, jag inte vet hur stor chansen är att jag orkar skärpa till mig, både kost och motionsmässigt nu mot slutet. Jag märker även att jag börjar samla vatten och det är ju inte mycket jag kan göra för att påverka det!

 

Men kan någon svara på en fråga, det måste ju vara omänskligt att gå upp 1 kg i veckan! Det är ju helt sjukt! Just nu är jag inte heller särskilt urspårad vilket skrämmer mig. Är det ens möjligt för mig att förändra detta? Eller jo, det tror jag men frågan är i vilken nivå. Nästa vecka är planen att jag ska gå hem från jobbet och jag hoppas att lite lugn och ro kan resultera i mer motion iaf. Just nu stressar jag ihjäl mig på jobbet för att hinna klart så att träna är bara att glömma!

 

Jag har tyvärr varit dålig på att ta magbilder på sistone men tråkiga vågbilder bjuder jag på iaf.

 

Vik graviditetsvecka 33 +1,2 kg

 

 

Vikt graviditetsvecka 34 + 0,8 kg

 

 

Vikt graviditetsvecka 35 + 0,8 kg

 

 

Magbild i v. 35. Jag vill poängtera att vinkeln gör magen rätt liten! Så är det INTE i verkligheten!

 

Dags för veckans resultat. Återigen ett plus, + 0,7 kg. Herregud...

 

Jag har iaf gjort lite efterforskningar och enligt mina beräkningar så blev jag gravid när jag vägde 97 kg. Sedan gick jag ner rejält i början innan det vände. Hittills har jag alltså gått upp 8 kg och det är ingen katastrof men det är två månader kvar och som det ser ut nu så går jag i princip upp närmare 1 kg i veckan! Vid den förra graviditeten vägde jag in mig på 117 kg på förlossningen och jag vill ju inte göra det den här gången!

 

Jag önskar att jag vore mer normal i huvudet och inte hade det här "allt eller inget-tänket". Jag är visserligen ingen total katastof, idag åt jag t.ex. en bra frukost och bra lunch men sedan spårade det med eftermiddagsfika och nu till kvällen glass istället för kvarg till min fruktsallad. Det var för övrigt inte ens gott! Kvargen, som brukar vara en blandning av vanilj och naturell kvarg är mycket godare! Kanske beror det på att det var svärmor som köpt någon billig vaniljglass som verkligen inte var god!

 

Jag har iaf tränat mitt vanliga bodybalancepass i veckan och jag vill verkligen få till ett styrkepass i helgen! Jag har ju fått ett fantastiskt pass från gymmet! Jag vill ju t.om. köra det!

 

Jag inser när jag läser mitt inlägg att det är bra bittert och inte särskilt konstruktivt... till och med jag tycker att det är fruktansvärt tråkigt att läsa! Haha, helt otroligt! Sorry för att jag är en bitterfitta helt enkelt ; )

 

Veckans vågbild och veckans magbild, nu i v. 32. Tyvärr blev den väldigt suddig.

 

 

Oj, va dagarna springer iväg. Men det är inte så att jag smitit från min vägning denna vecka, nej, nej jag håller fast vid det!

 

Jag skulle säga att veckan har rullat på i samma (ganska dåliga) bana men jag kom iväg på min träning och jag skulle säga att livet går något bättre. Resultatet blev + 0,3 kg och det kan jag leva med. Jag känner mig faktiskt något hoppfull och jag kan inte riktigt sätta fingret på varför.

 

Träningen i form av bodybalance mår jag otroligt bra av! Efter passet känner jag mig så smidig och det känns som att magen "åker in" lite i kroppen. Jag märker visserligen att jag blir osmidigare var vecka men det är ju inte så konstigt med tanke på att magen växer. Jag är ändå grymt imponerad av vad som går att göra i v 31! Efter passet frågade tränaren hur det är med mig och jag svarade bra. Sedan sa hon att jag var så fin. Det värmde mitt hjärta. För sanningen är att jag känner mig lite ledsen för att jag är så stor och gravid. Jag vill vara sådär fint gravid som andra, lite smalare människor är. Men, men, jag får väl hoppas att jag får chansen att vara gravid en tredje gång ;)

 

Idag hoppas jag verkligen att jag kommer iväg och tränar lite själv i gymmet. Mitt mål är att träna 2 gånger/vecka och det är FAN inte orimligt!!

 

Här kommer veckans vågbild och magbild, nu i v 31.

 

 

Det går verkligen inge bra! + 1,7 kg den här veckan! Jag är halvt förlorad...

 

Jag gör ansatser till att vända på situationen men sedan tillåter jag mig själv att falla tillbaka direkt! Jag fyller hemmet med frukt och tänker att på kvällen kan jag äta hur mycket fruktsallad jag vill. Men på något sätt finns det alltid annat hemma och frukten får ligga och ruttna. Seriöst alltså!? Det är helt sjukt!

 

Min sambo sa något klokt häromdagen när vi satt och "moffade" godis. Han sa "du vet att vi tar tid från vårt barn när vi gör såhär". Jag tänkte att han menade att vi tar tid för att vi blir trötta, slöa och oengagerade av allt vi stoppar i oss. Men han tänkte större än så. Han menade att vi kapar tid av vårt liv vilket betyder att vi kapar tid från vårt barn.... intressant tanke. Det är ju faktiskt helt sant!

 

Jag kan heller inte förstå att jag stoppar i mig denna skit när jag har ett litet liv i magen! Allt jag stoppar i mig går ju direkt vidare till bebisen! Nu kanske ni målar upp riktiga katastrofbilder av hur jag äter och så illa tror jag iofs inte att det är. Jag äter oftast bra frukost/lunch/middag men det är allt annat. Bjuds det på fika på jobbet är jag där direkt och tar mest! Jag tar varje tillfälle i akt till att bjuda andra på fika när jag är ledig och jag gör gärna lite onyttiga middagar på helgen. Det har även hänt att jag återfallit i eländet att göra sockerkaksblandning och äter... Ni hör ju själva! Jag är patetisk!

 

Men visst, det sista som lämnar människan är väl hoppet. Jag tror seriöst att jag äter för lite på dagarna och det är en av anledningarna till att jag faller dit på kvällarna. Jag har även låtit "sockermonstret" komma in i mitt liv igen och han måste ut!!!

 

En ny vecka och nya möjligheter...

 

Här kommer veckans vågbild och magbild, nu i v 30

 

 

+ - 0 kg!!! Jipppie! Det känns faktiskt kanon! Även fast jag inte gjort ett skit för att förtjäna det!

 

Livet är bra kämpigt nu och jag tar (nästan) varje tillfälle i akt till att "synda". Igår på morgonen bröt jag till och med ihop. Jag gick in till min kille vid 06,40 och grät (han sover i ett eget rum pga. det brutna nyckelbenet). Jag hade sovit så illa och min son hade nyligen somnat om i vår säng efter att ha vaknat. Jag hade panik för jobbet och massor med akuta saker som jag måste göra och jag kände bara att jag inte orkade mer. Jag hade sovit urdåligt också så ingenting kändes bra! Vi tog ett steg i taget och jag lyckades komma iväg med sonen till förskolan och mig till jobbet. Det är verkligen inte värt att ha det såhär! Det här jobbet kan dra åt h**vete.

 

Det här med sömnen får jag nog skylla en del på mig själv också. Jag tror inte att det påverkar sömnen positivt att jag trycker en massa socker på kvällen! Jag sover verkligen dåligt på nätterna vilket aldrig brukar vara ett problem för mig. Det kan väl ha massor med förklaringar och det är väl bara att ta sig igenom. Jag är ändå så överraskad över hur bra det går att sköta liv och jobb trots dålig sömn! Eller ja, bra och bra... att bryta ihop kl 06,40 är väl ett tecken på att det inte går så bra...

 

Nog om det. Jag var på gymmet igår och fick ett nytt träningspass som ska passa lite bättre nu när jag är gravid. Det var en del roliga övningar så jag känner mig lite pepp också. Kvinnan som jag fick passet av sa att jag var stark, stabil och hade bra kroppskontroll och sådant värmer verkligen! Nu är planen att jag ska träna mitt eget pass 1 gång/vecka och 1 gång/vecka bodybalance. Det känns som ett rimligt mål.

 

Här kommer en vågbild och en magbild. Nu är jag i V 29.

 

 

Det blev ingen uppdatering igår för jag hade fullt upp, både på jobbet och efteråt.

 

Återigen ett +... men återigen förtjänar jag inget annat! + 0,3 kg. Gårdagen var dock mycket bra kostmässigt och jag var iväg på mitt Bodybalancepass på kvällen! Det var så grymt skönt och efteråt mådde jag så bra i hela kroppen!

 

Nu till något mindre roligt. Min kille bröt nyckelbenet i helgen. Han kör motorcykel men det har blivit dåligt med det på sistone så jag peppade honom att sätta på dubbedäck och ge sig ut på isen med en gäng killar... det skulle jag få ångra. Han åkte omkull och som tur är var det bara nyckelbenet som gick av! Nu har jag alltså två barn att ta hand om där hemma! Nu har det gått några dagar så jag har smällt det och vi har haft massor med hjälp från svärmor. Jag har verkligen uppskattat att vi delar på ansvaret för vårt barn och att han är lika bra på att ta hand om barnet som jag är. Nu är det omöjligt att ta hand om ett barn med bara en arm så ja, mycket ansvar på mig helt enkelt. Men, men. Jag försöker se det positivt. Snart blir han bättre och även om han inte kan återgå till jobbet borde han kunna bli en riktigt bra resurs på hemmaplan :)

 

Här kommer veckans vikt och även en magbild. Jag är nu i v. 28.

 

 

 

 

Känslan när jag vågar mig iväg på ett Bodybalancepass och det går jättebra!! Min kropp kändes stark och smidig och jag var inte alls i så dålig form som jag befarade. Jag kommer laddad med energi och känner mig hoppfull och taggad!

 

Känslan dagen efter när jag är jag går på kick-off med jobbet och går loss på fikabordet, lunchen och  eftermiddagsfikat för att slutligen hamna i soffan med en 200 g chokladkaka...

 

Det är väl så typiskt för en människa som tappat bort sig i sundhets/hetsätningsljungeln. Men idag är det en ny dag! Jag måste ta en måltid i taget och ta mig bort från att tänka "allt eller inget". Jag begär ju inte att jag ska "råbanta" jag vill bara få en mer rimlig levnadssituation!

 

Tänk så tokigt detta måste se ut i andra människors ögon, alltså sådana som inte har problem med maten. Å andra sidan, hur många har inte det om man tänker efter...

Då var det dags igen för ett plus.... + 0,4 kg

 

Jag fortsätter i dåliga vanor och inte rör jag på mig heller. Jag inser mer och mer att faller tillbaka i gamla mönster. Dagarna är oftast helt okej men varje kväll blir det godsaker! Jag har tänkt fram och tillbaka på olika handlingssätt då jag inte har disciplinen på egen hand att "skärpa till mig". Men hur ska jag göra då? Min PT har mig fortfarande på instagram även om jag inte är aktiv där nu. Ska jag lägga upp en vågbild varje vecka bara för att känna "skammen" och på så sätt förhoppningsvis få motivation nog? Jag känner inte att jag orkar fota allt jag äter utan jag behöver ett mildare kontrollsätt.

 

Ikväll har jag iaf en idé om att träna. Jag skulle så gärna vilja gå på bodybalance men jag vet inte... det är ju inte helt lätt att hoppa in nu i v 27. Jag kommer ju inte kunna göra allt och är rädd för att jag hela tiden kommer stå där och vara livrädd för att nästa övning ska vara något som gör att jag står där som ett fån och inte vet vad jag ska göra. Tjejen som har passet är underbar och kan säkert hjälpa mig med andra alternativ men om hon instruerar mig innan passet börjar kommer jag ändå att glömma bort typ allt! Hur som helst så hoppas jag att någon typ av träning ska bli av iaf!!

 

Bjuder på en magbild och en vågbild idag. Magen är från den 6 januari, då var jag i v. 25 (jag är så dålig på att ta kort på magen). Bilden är tagen i en spegel med rutor så därför ser det lite konstigt ut.

 

 

 

Den här veckan gick inte som planerat...+ 0,8 kg.

 

Eller, jag fick det resultat jag förtjänade på vågen men det känns surt. Jag har levt rätt illa och igår var jag taggad för en "bra" dag. På kvällen tar jag fram en fin laxsida på 2 kg och det visar sig att den luktar riktigt illa. Jag tänker att det här bör man nog inte äta så den får hamna i sopporna. Det gör ont i mitt hjärta men den luktade verkligen inte bra! Det hade det absolut gått att göra något annat någelunda nyttigt till middag men när min kille föreslog pizza var jag inte sen att tacka nej. Så i går kväll tröck jag en pizza och idag fick jag ett plus på vågen. Hade jag bara låtit bli den där pizzan hade resultatet blivit ett annat. Jag samlar nämligen väldigt mycket vatten direkt när jag ätit något sådant!

 

Det här med graviditeten är för övrigt lite svårt. Jag har vänner som säger "strunt samma, nu är jag gravid, jag tänker inte plåga mig" osv. Jag känner dock att det kommer vara ohållbart att fortsätta skena i viktuppgång. Jag är redan nu otymplig och har bitvis svårt att röra mig! Det är för övrigt över 3 mån tills knodden är beräknad! Jag kan inte förstå hur jag ska kunna röra mig mot slutet? Några vänner ville boka in en Stockholmsweekend i slutet på februari och jag känner mig redan nu orolig för hur det ska gå...

 

Här är dagens resultat iaf

 

 

Nu är det dags, jag ska (försöka) lägga upp min vikt varje tisdag oavsett. 

 

Resultatet från senaste uppdateringen är + 1.9 kg. Herregud! Så hur djupt nere är jag då? Kanske djupare än jag tror. Igår var jag helt själv hemma och då gjorde jag en gammal synd. Jag blandade mig en halv omgång med muffinssmet... det var riktigt gott faktiskt... 

 

Nu är min tanke att succesivt ta mig ut detta. Jag har några dagar kvar på ledigheten och förråden hemma är inte tömda. Jag behöver psykiskt och fysiskt förbereda mig för en förändring. Jag funderar på att börja fota allt jag äter igen, även om jag inte har min PT kvar. Jag hade en tanke om jag skulle bjuda in någon av mina överviktiga gravida vänner och köra ihop men jag vet inte. 

 

Ikväll har jag iaf varit och tränat! Det ni!! Jag vet inte hur många månader det gått sedan jag senast var där. Det var skönt att få träna lite men shit va sammandragningar jag fick när jag körde på crosswalkmaskinen. Jag grinade fan illa ibland för att det gjorde så ont! Jag blir rätt sur på min kropp för detta. Jag vet faktiskt inte så mycket om det men jag antar att det inte är något jag kan påverka och att jag borde undvika sådant som ger mig sammandragningar. Jag får prova mig fram helt enkelt. 

 

Grymt skönt att ha tagit första steget till gymmet iaf! 

 

 

Där ramlade veckorna på igen. Idag ställde jag mig dock på vågen och fick se vad julens frosseri har gett för resultat. 98,8 kg!!! Sedan minsta noteringen på vågen är det + 6 kg! Jag vill ju vända detta! Jag förstår att jag inte kan gå ner massor i vikt under sista delen av graviditeten men jag måste iaf stoppa den här skenande viktuppgången! Jag vill så gärna ta mig till gymmet men det är som att det "går troll" i allt som har med gymmet att göra. Idag hade jag bestämt mig för att gå på ett spinningpass som min gamla PT har men då insåg jag att jag bokat att jag ska ut och äta med en kompis. Men visst, det är ju inte så att det inte finns tid att gå till gymmet. Det handlar om prioriteringar och mina prioriteringar är att helst bara landa i soffan på kvällen. Innan jag fick barn tränade jag en del på morgonen men nu vill jag ha all sömn jag kan få. Vi var en liten krabat som sover väldigt dåligt på nätterna!

 

Jag har grymt ont i ryggen och magen är redan väääldigt stor om man jämför med förra graviditeten. Visst, nu får jag tänka på att det är andra gången jag är gravid men jag tror mycket handlar om att jag inte tränar, det finns inga muskler som bär upp magen utan den putar rakt ut och det gör att jag får grymt ont i ryggen!

 

Så när tror ni att jag lyckas ta mig till gymmet? Min nästa tanke är nyårafton. Sedan kommer det sorgliga att det blir efter nyår och gymmet kommer att vara proppfullt och jag är en av dom som typ "ska börja sitt nya liv".

 

Ja, jag vi får se. Sitter nu med så grymt ont i ryggen att jag inte riktigt vet vad jag ska göra?!

 

Nu är det dags igen för veckans resultat! Jag kan inte gömma mig längre, nu måste det ske, om det så är plus varje vecka! För jag har sannerligen tappat det! Eller... inte helt, jag "missbrukar" inte riktigt som tidigare men jag överäter! Jag tar varje tillfälle i akt och har inte lust att göra goda val. Jag rör mig ju inte heller och det är förjäkligt. Jag behöver bryta den onda cirkeln och vet ni?! Jag vill det t.om! Jag längtar lite till gymmet och jag vill känna mig stolt över mig själv när jag gör kloka val.

 

Tänk att denna jul ska ställa till det så. Jag hade väl iofs alltid hittat någon anledning att äta men det är verkligen en utmaning för en "missbrukare" att sköta sig när frestelserna finns överallt. Men jag tänker inte att jag behöver "sköta mig" vareviga dag och varje minut men jag behöver generellt äta bättre. Det är okej att bli bjuden på fika hos vänner men det är ju allt det här "svullet och "överätandet" som jag själv står för som måste ändras!

 

Men hur det set ut hemma i skåpen då? Inte bra... det finns massor med godsaker och jag har svårt att hålla tassarna borta. Jag har redan nu börjat förbereda för det årliga julgodisbakandet med min syster. Men jag tror iofs att jag skulle kunna stå emot. Jag är egentlingen inte supersugen på godsaker rent fysiskt men något i mig psykiskt har tagit över och det är det som gör att jag hamnar där i soffan på kvällarna med godsaker framför mig.

Här har ni den ohyggliga sanningen! Enligt den senaste uppdateringen här för ca 1 månad sedan,  + 2,6 kg

 

Vart har jag tagit vägen? Det har varit väldigt tyst här på sistone.

 

Nu kommer dock en liten uppdatering.

 

Jag kan erkänna att vågen fortsätter uppåt och jag MÅSTE stoppa mig själv. Jag lever inte sunt! Jag är dock inte helt urspårad men vi äter godsaker varje kväll och frukostarna på helgerna är inte att leka med.

 

Nu till något annat. I torsdags gjorde jag ett test på sjukhuset. Något typ av sockerbelastningstest som man ska göra om man är gravid och överviktig. Då tog dom ett "stick i fingret" och sedan fick jag dricka någon läskigt "drink". Efter det skulle jag vila i två timmar och sedan tog det ett nytt "stick i fingret". Testet gick bra och jag hade bra resultat. Kvinnan som hjälpte mig var dock lite fundersam. Hon pratade som att jag visste vad det här var för typ av test och till slut frågade hon mig varför jag gjorde det här testet. Jag blev lite paff och svarade till slut - för att jag är tjock. Då såg hon förvånad ut och sa att det tyckte hon inte. Hon sa att de som brukar göra det här testet brukar vara betydligt större. Sedan sa hon att man iofs kan väga mer än man ser ut. Jag sa att jag var på precis på gränsen för att göra ett sådant här test så vi skulle göra ett för säkerhets skull. Nu känns det skönt att det är gjort och att allt såg bra ut. Det kändes även lite gulligt att hon sa sådär. Varje lite tillstymmelse till positiv kommentar värmer!

 

Nu till det här med att blogga. Ska jag verkligen fortsätta med det? Det känns lite som ett måste och då är det ju inte särskilt kul.... jag får fundera på hur jag vill göra.

Tusen tack för era kommentarer! Det värmer verkligen!

 

Idag kom en chef in till mig och pratade lite spontant och då kom det allt några tårar från mig. Jag kunde inte låta bli. Jag sa att jag tänker allt mer på att jag inte vill komma tillbaka efter föräldraledigheten. Jag sa att det inte är kul att gå till jobbet, att jag har svårt att sova på nätterna och att jag känner mig extra känslig. Det var faktiskt skönt att få ur mig det! Sen försökte hon väl mest vifta bort det men de spelar ingen roll, hon är lite speciell. Det var iaf skönt att få ur mig det.

 

Jag har även varit på ett läkarbesök som jag bävat för. Jag har haft en svampinfektion i 2 månader nu som jag inte blir av med (down under) och idag skulle jag få träffa en manlig läkare! Jag var livrädd! Både för att det var en man och för att jag var rädd att det skulle göra ont att undersöka! I väntrummet var ångesten rätt hög men när jag fick träffa honom och jag beskrev mina problem sa han "det behöver jag inte en se, jag skriver ut tabletter till dig". Tack gode guuuuud! När jag gick därifrån var jag så lättad. Både för att jag slapp undersökning och för att jag förmodligen äntligen blir av med den där infektionen.

 

Nu till veckans resulat. Vågen visar samma resulat som förra veckan så jag har varken gått upp eller ner i vikt. Det är ju inte helt bra men inte heller katastof! Jag måste fan få till lite motion! Ja.. och så även förbättra kosten en del...