Resultatet

Jahapp, en dag sen, jag ber om ursäkt för det men här kommer den bittra sanningen. Ni kan ju jämföra detta med mitt resultat från oktober. Ja... ord kan inte uttrycka eländet.

Nytt och gammalt resultat. Ett förtydligande bara, jag har alltså gått upp 12 kg! + inte -... tyvärr




Sant

Allting är svårt innan det är enkelt


Stor dag

Idag var det en stor dag med besök både på gymmet och ätstörningsmottagningen. Det känns verkligen bra med S på gymmet. Hon är lugn och förstående, och det borde hon ju iofs vara eftersom jag betalar dyra pengar för detta ;) Haha, det ska iaf bli spännande och se hur det går. Ska jag vara ärlig så är jag rätt orolig, tänk om jag inte går ner i vikt, tänk om jag ballar ur totalt och avbokar alla möten?!!? Nej nu ska jag inte tänka negativt. Mot nya mål och nya utmaningar!

Jag var hos Cissi också och det gick bra. Det var en månad sen jag var där så jag gick på som en kulspruta! Hon tyckte iaf att det lät bra med kostrådgivningen på gymmet. Men det var just eftersom S utgår från mina behov och mina förutsättningar. Vi pratade iaf mycket om det här med bloggen, är det bra, är det dåligt? Gynnar det mig eller drar det ner mig? S på gymmet funderade i lite liknade banor så nu har jag allt fått lite att tänka på.

Imorn tänkte jag bjuda på resultatet från gymmet, med vikt och så.

Hoppas ni kikar in då!


Ooooo så nyttigt!

Mötet gick jättebra och jag är så glad! Vilken härlig kvinna hon är! Hon kändes inte alls oförstående utan berättade att hon träffar flera tjejer som mig varje år. Vi pratade länge och väl och hon ville höra lite om min bakgrund. Vi bestämde att kostrådgivning är nog bra till och börja med. Själva PT grejen får komma senare. Jag känner mig verkligen så glad att det för en gång skull känns rätt! Vi ska träffas en gång i veckan för att gå igenom mat och matplaner. Det roligaste och bästa var när hon erbjöd mig en startid nästa vecka och jag faktiskt tog mod till mig och sa "om vi tar en startid nästa vecka kommer jag att tok äta resten av den här veckan". Då var hon snabb och bokade in mig på en tid redan imorn! Så vad tror ni att jag sysslar med ikväll? Nej, jag äter faktiskt inte godis. Jag sitter här med en påse torkade aprikoser. Och visst nej det är inte det bästa man kan äta men jag lovar att det är bättre än 200 g marabou chokladkaka!

För övrigt så tyckte hon att jag verkar väldigt medveten om min problematik och det fick mig ju nästan att småle lite eftersom jag tänkte på vad Helena skrev om mitt inlägg Offerkoftan 120518:"Första gången jag läste din blogg bläddrade jag tillbaka ända till 2008, och jag kände mig irriterad och nästan arg för att du fortsätter i exakt samma bana fortfarande". Jag kan bara säga TACK Helena (och alla ni andra) som fick upp mina ögon. Men visst, jag säger inte att det här är slutet på allt ont, men förhoppningsvis är det början på något bra!

Så imorn ska det vägas och mätas, läskigt men ooo så nyttigt! Och som S sa, det är väldigt roligt efteråt ;)






Ännu en

Dessa tragiska vågbilder börjar bli tjatiga men här kommer ännu en. Däremot ska jag alldeles straxt bege mig till gymmet för ett möte och det ska bli såååå spännande!


Pissdag

En pissdag som denna kan jag behöva något som muntrar upp mig.


En annan vinst

Jag har lite ångest för mitt inlägg igår. Det var sådär klämkäckt och jag är ju långt ifrån klämkäck! Jag är ju livrädd! Livrädd för att misslyckas!

Men jag har inte sagt att "nu ska här rasas i vikt". Nej, det är ett litet steg och förhoppningsvis leder det till något bra. 

För övrigt så gjorde jag iaf en annan stor vinst idag. Min farmor (som jag inte träffat på flera år) besökte min syster så jag gick också dit. Egentligen ville jag verkligen inte eftersom jag är så fet och för att hon var en av dem som verkligen berömde mig när jag lyckades gå ner i vikt (för ännu fler år sedan).  Besöket gick iaf bra och jag glömde rätt fort hur jag såg ut, konstigt nog faktiskt. Vi pratade och hade trevligt och lovade varandra att ses snart igen!

Resultat!

Tack för alla kommentarer på mitt förra inlägg. Det har verkligen fått igång mina tankar och gissa vad jag gjort?! Jag har kontaktat ägaren till mitt gym. Jag har haft kontakt med henne förut och jag har berättat om min problematik. Hon har även berättat för mig att hon träffat flera tjejer med liknande problem. Förut har jag inte kännt mig redo men nu tänker jag ta tjuren vid hornen, det är ingen idé att vänta på någon magisk ingivelse. MEN! Jag tänker inte gå ut för hårt, jag vet ju hur det brukar gå, då blir det pannkaka av alltihop. Däremot är jag glad att jag tagit steget. Detta är något jag prioriterar så mitt jobb kommer att få stå tillbaka både på grund av möte på gymmet och ett besök på ätstörningsmottagningen denna vecka.

Detta har äntligen fått mig att ta ett steg i rätt riktning. Ska jag vara ärlig så är det nästan som att jag har glömt att det går att gå ner i vikt. Jag har bara släppt alla hämningar och på något sätt hoppats att jag ska nå den berömda "botten". För när man når den så har jag fått uppfattningen att man "inser" att man måste förändras. Men när FAN skulle jag hitta den? Jag har väntat länge nog, det kommer inte att komma en magisk vändpunkt. Kanske blir det här istället en annan typ av vändning. En medveten vändning där jag kanske kan få en liten boll i rullning. För jag hoppas att har man väl fått bollen i rullning så kanske det ena leder till det anda och förändringar på flera plan kan ske!

Strävar jag mot detta?! JA!


Offerkoftan

Jag tänker ofta på något som en av mina lärare sa under utbildningen. Det var ungefär. "det du irriterar dig på hos andra speglar något inom dig själv som du inte tycker om". Jag tror verkligen att det är så sant och igår fick jag själv känna på det.

Jag läste ett inlägg hos Ztorzillen  och förmodligen kände jag mig lite träffad. Det handlade om att hon tänker ta uppehåll från negativa bloggar.

Som sagt kände jag mig nog lite träffad och då kände jag mig irriterad. Kanske var det för att jag önskar att mitt liv var lite ljusare. Men samtidigt så är detta min blogg och jag skriver ju inte om allt som händer i mitt liv. Det blir ett utplock av allt som händer och det är den plats där jag tillåter mig att spy ut allt som jag inte kan berätta för andra.

Men vilka typer av bloggar som man gillar att läsa beror säkert på vart man själv befinner sig. Själv mår jag väl sådär så då undviker jag superlyckade bloggare. Fast... va det innebär är väl en deffinitionsfråga. Om jag tänker efter så har jag nog inte läst särskillt många bloggar där allt är guld och gröna skogar.

Så nej, nu ska jag sluta känna mig träffad, det är väl så typiskt mig att ta på mig skuld och känna mig träffad. Den där offerkoftan är nog lite allför populär i min garderob. 

 


I högan sky!

Hemkommen från en snabbtur till Stockholm. Det har varit jättetrevligt men idag var vi i Nacka Forum och det var en tuff upplevelse. Men vi börjar med det roliga. En gammal kompis till mig jobbar i en butik där så jag hade bestämt att jag skulle köpa en klocka av henne. Hon hjälpte mig och jag hittade en helt underbar klocka!! För övrigt är hon så otroligt snäll och go så jag måste se till att hålla bättre kontakt med henne. Det gäller att ta vara på de bra människorna i sitt liv!!

Men nu till det tråkiga. Shit va stor jag är!!! Är det en överraskning? Ja, man skulle kunna tro det. Men jag blir helt ärligt typ förvånad när jag ser mig själv i speglarna i butikerna. Jag har tappat konceptet helt. Precis som man kan gå ner i vikt och tro att man fortfarande är stor så kan man gå upp i vikt och inte förstå hur stor man blivit!

Jag funderade iaf över om jag skulle köpa ett par svarta byxor för jag har bara ett par men så tänkte jag den gamla vanliga tanken "jag ska ändå inte vara såhär stor". När vi ska åka därifrån så sätter jag mig i bilen och plötsligt hörs ett illvrål!! Och vad kan det vara tror ni? Jo jag som skriker ut i högan sky när mina byxor spricker... ja, så nu står jag helt utan svarta byxor. Eller nej, jag har massor med svarta byxor men inga som jag kommer i.

Fin klocka och trasiga byxor

 


Denna efterlängtade sten igen

Återigen känner jag ett stort behov av att ligga under sten tills jag blir frisk och smal. För det är så jäkla svårt för mig att sköta mig när jag vet att det händer saker. Ja, visst det är helt idiotiskt men som nu, när jag har vetat att jag ska till Stockholm ikväll och gå ut och äta så har jag typ tillåtit mig själv att äta ”inför” detta. Jag bara släpper och släpper mer på disciplinen och lagom tills idag när jag ska åka så är jag totalt urspårad. Ibland kan det bli tvärtom, att jag skärper mig tills jag ska göra något för jag vill må bra och iaf känna mig lite tajtare. Men tyvärr har den disciplinen minskat avsevärt.

Ytterligare ett problem är att jag alltid hoppas att livet ska bli så stabilt, fyrkantigt och förutsägbart så att jag ska få de bästa möjligheterna att sköta mig. Jag tänker hela tiden ”men efter det här” Men de kommer ju aldrig att hända! Livet är ovisst och så är det!! Till och med under en sten kan det hända grejer! Jag måste kunna ta en dag i taget, eller nej, en måltid i taget och kämpa järnet för att göra goda val.

Ja för övrigt har jag iaf roat mig med att göra mina naglar lite fina igår. Egentligen borde jag försöka hålla mig sysselsatt så jag avleder tankarna från ätande. Problemet är bara att jag då äter och gör naglar samtidigt. Jag stoppar ner min dammiga hand full av nagellack i godispåsen och gräver runt! Fräscht? Inte mycket.


Åt mig själv

När jag är i en butik för att handla något onyttigt så känner jag mig så otroligt smutsig, äcklig och hemsk. Jag smyger omkring i butiken och vill inte att någon ska se vad jag stoppar i min korg. Jag håller även gärna lite koll så att det är lugnt vid godishyllan innan jag går dit och väljer och vrakar.

Därför är jag rätt uppmärksam på vad som händer kring godishyllorna och det är så sorgligt när jag ser stora tjejer som liksom jag går loss i godishyllorna! En gång såg jag en ganska ung tjej som stod där och valde flera olika chokladkakor med omsorg. Hon var nog inte mer än 13 år och var redan rejält rund. En annan gång såg jag en riktigt stor tjej som stod med sin mamma och diskuterade vilken chokladkaka hon skulle köpa. Tjejen var kanske i 25 års åldern hon beklagade sig över att de inte hade ”den, den och den chokladkakan”.

I de lägena tittar jag verkligen på tjejerna med båda sorg och ilska. Jag vill ju bara gå fram och varsamt ta chokladen ifrån för att sedan skrika sluta ”med det här, det är inte bra för dig!!”

Men frågan är, varför gör jag inte det mot mig själv istället? Varför lägger jag inte försiktigt tillbaka chokladen i hyllan och skriker åt mig själv i mitt eget huvud att sluta eftersom det inte är bra för mig?


Drömmar som gör ont

Usch va jobbigt jag har haft det denna morgon. Jag har drömt riktigt jobbiga mardrömmar och den sista nu var värst! Det är svårt att förklara för någon som inte känner mig men jag jobbade/pluggade med vänner från förr och dom typ dumförklarade mig. Jag blev så jäkla arg och besviken så jag reste mig upp, smällde till den ena tjejen (som var min bästa kompis fram till mitten av gymnasiet) med en personakt. Då bestämde jag mig för att jag skulle söka förflyttninng. Jag kände mig så ensam, arg, ledsen, olycklig och övergiven. Jag har aldrig varit mobbad, jag har snarare varit en ganska elak människa. Men jag har blivit sviken en hel del av nära vänner och det gör ont än idag. 

Tjejen som jag slog till med akten i drömmen var min bästa kompis och vi delade vår barndom med varandra. Sedan hände mycket i mitt liv och jag blev en trasig och elak människa vilket gick ut över henne. Hon bröt sedan kontakten med mig och trots att jag försökte återuppta den och be om ursäkt så sa hon att det var försent. Idag är hennes liv en nagel i ögat på mig för jag inbillar mig att hon är jättelycklig, hon bland annat det typ sötaste barn jag sett.

Hur som helst så är dessa känslor återkommande i mina drömmar. Det behöver inte handla om vänner utan det kan vara liknande scenarion fast med min familj och det gör ont. De gör ont i mig när jag vaknar och inser att jag är ganska ensam. Jag har många vänner men få nära vänner och min bästa kompis bor i ett annat land.

Ja, jag vet inte vad jag ville med det här men det var skönt att få ur sig det.

En vinst på en förbjuden dag

Lördag är aldrig någon bra dag. Egentligen borde helg förbjudas i livet för en missbrukare. Men jag sköter mig ju inte på vardagar heller så hur ska vi lösa det hela då?!

Eh, strunt samma. Idag tog jag en stor vinst för jag åkte till min morbror och hans tjej trots att jag känner mig fet och ful. Hon är smal med silikon och det värmer sällan mitt knubbiga hjärta.

Imorn ska jag iaf upp tidigt för jag ska till kyrkan där kören ska sjunga. Jag hoppas det blir lyckat!

Hängbuk

Egentligen vill jag inte under några omständigheter visa denna bild men samtidigt är det verkligheten och jag MÅSTE se den!

När vi var i Borås fanns det såna där stora bra speglar på hotellet och det blir alltid en obehaglig uppenbarelse när jag verkligen ser hur jag ser ut. Hemma har vi faktiskt lite dåligt med speglar och det är nog egentligen väldigt dumt!

Hur som helst, tillbaka till bilden. Jag hatar verkligen att jag blivit ett sånt jäkla hängbukssvin! Finns det hopp för denna mage? Förut har ändå magen varit under kontroll men både åren och gravitationskraften tar väl ut sin rätt.

Jag bara önskar att jag kan få visa upp före och efter bilder på detta en dag…


Så lång ögat kan nå

Dagen har inte gått optimalt MEN jag har faktiskt inte ätit något onyttigt ikväll! Ingen hetsätning så långt ögat kan nå och jag försöker att vara stolt! Jag försöker att ge mig en "bra kämpat dunk" i ryggen!

Jag gick även på kören och det var också bra! Jag hade kul och tjejen som jag inte gillar var inte där!! Tack för det, det gjorde hela min tillvaro lite bättre.

Ikväll blev det iaf lite skyr, kesella, vanilpulver, hallon och blåbär. Jag gillar ju skyr men egentligen är väl det inte alls nyttigt och jäkligt dyrt också. Så jag blandar iaf upp de med kesella och vaniljpulver. Kanske kan jag en dag vänja mig vid att bara äta kesella och vaniljpulver...


Skitdag

Idag känns livet skit. Det är en riktigt tung dag.

Jag tvivlar på så jäkla mycket och jag velar fram och tillbaka. Jag orkar inte dra alla olika resonemang nu men jag kan säga att jag vill inte gå på kören ikväll. Jag är ju en av flera ledare i en kör för utvecklingsstörda men jag känner bara att hela min kropp skriker NEJ! Men den gör ju det om allt, jag vill ju ingenting förutom att sitta hemma i soffan och äta godis och glass. Jag har pecis gått med igen och nu vill jag redan lägga av. Men jag för ett resonemang i huvudet hurvida jag ska eller inte, jag väger för och emot. Å ena sidan är det snart slut för terminen så jag borde kunna bita ihop. Men för vems skull?! Vad är rätt? Vad borde jag göra?! 

Tungt

Det är så tungt (i dubbel bemärkelse) när man ställer sig på vågen och får besket att man gått upp 2,6 kg sedan i fredags. På ett sätt kan jag inte tro att det är möjligt men samtidigt så står ju summan mitt framför ögonen på mig.

Men jag känner mig så jäkla värdelös. Jag gör verkligen det. Jag blir så besviken på mig själv för att jag inte klarar saker som jag borde. Jag kan inte förstå hur det är möjligt att jag på kvällen bestämmer mig för att "imorn ska jag upp och gå ut en morgonpromenad" och sen när klockan ringer går jag inte ut?! Och hur kan jag bestämma mig för att" idag ska jag inte äta godis" och sen när det blir kväll styr jag kosan mot affären.

JAG FÖRSTÅR INTE, JAG FÖRSTÅR INTE, JAG FÖRSTÅR INTE.

Men jag vet att det är upp till mig! Jag är den enda som kan göra det! Men jag tänker inte dra till med någon klämkäck kommentar om att "nu ska det bli ändring på de" för jag vet ju att det inte kommer att hända!!

Så vad göra jag?! Jo jag säger som en klient sa till mig igår, "jag överlever".

Dagens jävla sanning


En bild

En bild säger mer än tusen ord...

Tack för allt pepp men jag känner mig värdelös


Trötthet och ovilja

Jag ska erkänna att jag var typ medvetslös imorse så jag glömde vågen igen! Det blev en jättelång dag igår och jag har fortfarande inte återhämtat mig! Men jag hoppas, eller nej det gör jag inte egentligen för jag vill inte veta men jag ska försöka att komma ihåg och ställa mig på vågen imorn.

För övrigt så pratade jag med Cissi på ätstörningsmottagningen igår och vi bokade in en ny tid. Jag blev tvungen att avboka den förra för det kom jobb emellan men nu fick jag ingen tid fören 23/5!! Det känns inte alls bra! Jag har verkligen ett behov av henne och jag är rädd för att hon ska tycka att det får "räcka" nu!! För det gör det inte!! Det räcker inte, jag måste få mer hjälp!!


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0